Chillar med Doris i sängen innan nattskiftet, har hittills varken ätit eller duscha duktig tjej... sitter bara som en liten tönt med min nya, aja 6 dagar gamla Samsung S3 och pillrar..
Satt och läste en blogg igår, personen som skrev kände jag väldigt väl en tid, inläggen fick mig att stå och blinka bort tårarna som försökte tränga ut ur ögonen på mig och fick mig att bli asförvirrad på vad jag vill.
Känner mig rädd för framtiden, rädd för att känna, rädd för att göra fel val, rädd för att hoppas och feg för att min tanke ens snuddat vid orden "jamen vad skulle alla andra tycka?" vill ärligt talat vara en känslokall bitch, fast jag är inte den personen, jag kan vara jäkligt hård och kall mot vissa som jag inte tycker om, kan se rätt igenom folk som försöker prata med mig, har stått och hånflinat då jag har fått utskällningar, sagt exakt vad jag tycker om vissa, och inte direkt bäddat in orden i bomull, men det finns en grupp med människor som glider in så otroligt lätt under det skalet, jag kan säga att jag hatar dom, aldrig mer vill se dom, men i slutändan så får dom mig att mjukna, det är tametusan livsfarligt.
Var de inte jag som ofta har gått min egen väg utan att bry mig om andras åsikt? Umgåtts med dom jag tycker är trevliga, och dissat dom jag inte tycker om. Men om jag vet att dom jag tycker om kommer vända mig ryggen om jag enligt dom skulle göra fel val, vilket val VILL jag ens göra? Är det bäst att fortsätta på det spåret jag har kört senaste månaderna, eller försöka lappa ihop något som kanske inte går att lappa ihop? Vilket kommer JAG må bäst av?
Jag vet så mycket som att de knappast kommer gå att lösa på något sätt utan att någon blir ledsen eller missnöjd frågan är bara vem eller vilka det blir och om det i slutändan är värt det.
Aja till helgen kanske de är lite mer klarhet i tankarna men just nu är livet som en enda stor karusell så ber om ursäkt om jag verkar förvirrad, irriterad och frånvarande en tid..
Satt och läste en blogg igår, personen som skrev kände jag väldigt väl en tid, inläggen fick mig att stå och blinka bort tårarna som försökte tränga ut ur ögonen på mig och fick mig att bli asförvirrad på vad jag vill.
Känner mig rädd för framtiden, rädd för att känna, rädd för att göra fel val, rädd för att hoppas och feg för att min tanke ens snuddat vid orden "jamen vad skulle alla andra tycka?" vill ärligt talat vara en känslokall bitch, fast jag är inte den personen, jag kan vara jäkligt hård och kall mot vissa som jag inte tycker om, kan se rätt igenom folk som försöker prata med mig, har stått och hånflinat då jag har fått utskällningar, sagt exakt vad jag tycker om vissa, och inte direkt bäddat in orden i bomull, men det finns en grupp med människor som glider in så otroligt lätt under det skalet, jag kan säga att jag hatar dom, aldrig mer vill se dom, men i slutändan så får dom mig att mjukna, det är tametusan livsfarligt.
Var de inte jag som ofta har gått min egen väg utan att bry mig om andras åsikt? Umgåtts med dom jag tycker är trevliga, och dissat dom jag inte tycker om. Men om jag vet att dom jag tycker om kommer vända mig ryggen om jag enligt dom skulle göra fel val, vilket val VILL jag ens göra? Är det bäst att fortsätta på det spåret jag har kört senaste månaderna, eller försöka lappa ihop något som kanske inte går att lappa ihop? Vilket kommer JAG må bäst av?
Jag vet så mycket som att de knappast kommer gå att lösa på något sätt utan att någon blir ledsen eller missnöjd frågan är bara vem eller vilka det blir och om det i slutändan är värt det.
Aja till helgen kanske de är lite mer klarhet i tankarna men just nu är livet som en enda stor karusell så ber om ursäkt om jag verkar förvirrad, irriterad och frånvarande en tid..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar