Dom som har känt mig sen barnsben kan intyga på att jag var en väldigt blyg unge som barn, blyg de är jag fortfarande innerst inne, nya möten som är planerade gör mig ärligt talat fortfarande nervös, sen behöver jag inte träffa någon många gånger för att vara avslappnad och prata massor utan kräver mestadels att någon tar första steget och börjar prata med mig, helst börjar jag inte prata själv!
Har i och för sig inte varit någon som har haft ett behov av att alltid vara runt vänner utan var nog ganska tråkig då jag många dagar hellre satt och läste själv än for till en kompis efter skolan, dessutom så var jag ju väldigt mycket i stallet också! Mellan-högstadiet så var det mer sannolikt att hitta mig i stallet än på en fest. Mina föräldrar måste ha känt sig väldigt lugn!
Jag har väl i många år haft en tanke att jag vill resa och se mer av världen men hade inte möjlighet till det förr så är väldigt skönt att kunna göra det nu även om jag inte har hunnit med så mycket än, hittills har jag ju inte nått målet USA än, men det kommer! Vem hänger med? Dubai vore coolt oxå!
Att jag sen skulle flyga så mycket själv, det trodde jag väl inte fast jag inte direkt hade någon som var med på mina förslag, men kan lugnt säga att för bara 2 år sen så skulle jag nog skratta om någon sa att jag skulle klara mig så bra på egen hand då jag flyger! Större delen av min Skytte-sida av släkten vet väl hur otroligt flygrädd jag var då vi åkte till Rhodos dessutom, såg troligast ut som jag hade sett ett spöke.
Känns t.o.m ovant att nästa flygresa blir med någon annan!
Resa själv, utbilda sig på en okänd skola i en okänd stad, testa något nytt som ingen i familjen eller vännerna gör eller liknande borde alla människor göra nångång i livet, att ha stöd hemifrån är skönt och bra, den relationen är viktig men samtidigt så måste man få chansen att testa stå helt på egna ben för man klarar så otroligt mycket mer själv än vad man tror och många skulle behöva få känna det!
Senaste året har jag dessutom blivit bättre och bättre på att säga ifrån då det är något som jag inte känner är rätt, det har väl irriterat en del, men samtidigt så har jag fått upp ögonen på vilka personer som är tillfälliga bekanta och vilka som är värd att ha en plats i just mitt liv.
Falska personer kommer alltid finnas och då får man se till att man själv ser igenom det och har nog med mod att be dom fara åt fanders! Hellre en liten skara nära vänner än massor med falska!
Kan lugnt säga att jag trivs väldigt bra med livet just nu, jag har dom där små grejerna som jag trivs med, jag tjänar egna pengar, jag har bostad, jag har en bästa vän som alltid finns där oavsett vad jag kommer på för konstiga idéer! Andra vänner som har kommit närmare för att dom helt enkelt visat att dom är något att lita på.
Har en familj som också finns där, stöttar, bollplank och dessutom är dom förbannat roliga oxå!
Sist men inte minst så har jag ju den där underbara pojkvännen som inte ens går att beskriva med ord vad han betyder! Massor med applåder för att han låter mig vara precis den jag är och är tålmodig och lugn när jag har mina nergångar i humöret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar