Disturbia

Igår kom Chrissan förbi och vi satt som vanligt och tjollrade på om allt och alla, ingen blir förvånad va?

Sen kommer vi på den fina idéen att vi ska se Disturbia, filmen verkade intressant då jag läste om den, men fy fasen så läskig den var! Jag låg i min soffa och ryste till vid varje spännande scen!

Helt klart en blandning mellan ungdomsfilm och skräckis/thriller, Och jag kan säga att jag hellre ser en film där det är en massa underliga spöken och allt övernaturligt det kan vara än den där!

Spöken går att skoja bort med att det inte finns, nog för jag till viss del tror på spöken men inte på det sättet att dom är onda små jävlar!

För Disturbia var verkligen psykisk, tänk om ens granne faktiskt VAR seriemördare? Ens granne ska vara den där typen som man hälsar på lite då och då på andra sidan häcken medans man klipper gräset en varm sommardag, som hjälper en med grejer man inte alltid klarar själv!

Vad har vi nu lärt oss av filmen?
Slå aldrig till din spanska lärare, eftersom du av utråkan kan få för dig att spionera på dina grannar, och vad händer om en av dom råkar vara seriemördare?